Den stora (s)kammen

Reflekterar lite över det som händer och skrivs runt Håkan Juholt och sätter det i perspektiv på min egen vecka. Kommentarer man ser och hör är att så är alla politiker, de bara roffar åt sig osv. Alla över en kam utan pardon. Låt mig då jämföra med min vecka:

I måndags satt jag halvdag med ledningsgrupp och nämndordföranden och diskuterade budgetfrågor, i tisdags fortsatte diskussionen på förmiddagen tillsammans med mina gruppledarkollegor i alliansen samt att vi hann med en presskonferens angående vårt politiska program. På eftermiddagen var jag som BRÅ-ordförande på en föreläsning om så kallade nätdroger i Linköping, sedan för att avsluta dagen med informationsmöte med allmänheten kring boenden för ensamkommande asylsökande barn. För detta får jag sammanlagt långt under 1000 kronor i sammanträdesersättning och reseersättning. Så är vardagen för den stora majoriteten fritidspolitiker.
We are not in it for the money...

Jag har utöver detta jobbat heltid på mitt jobb i Motala kommun och har fru, hund o två barn som också vill ha sin tid med mig. Ibland frågar man sig om det är värt det, all tid man lägger ner som politiker utan ersättning...hittills har jag alltid svarat Ja på den frågan.