Jag är stolt över det sätt vi har tagit emot flyktingar i vår kommun. Vi har till dags datum tagit emot cirka 70 personer under de senaste 3-4 åren. De har fått ett personligt mottagande och en meningsfull tillvaro genom det fina jobb vår flyktingsamodnare gör. För ett par veckor sedan tog vi beslut i kommunstyrelsen att ta emot ytterligare 20 personer under 2010 och alla partier var överens om att det är något vi ska göra. Så långt allting gott.
Dock kom det fram uppgifter senare att det finns risk att vi segregerar dessa nyanlända till ett fåtal platser inom vår kommun, nämligen till våra två stora miljonprogramsområden Hertigen och Jacobs Gärde. Det är inte bra, vi måste ha bättre spridning på de boenden vi erbjuder annars riskerar vi upprepa samma misstag som våra stora kommuner i landet redan har gjort.
Hur undviker vi det då? Vi måste först av allt engagera fler hyresvärdar än bara VFAB i arbetet att utlokalisera våra nya innevånare. VFAB har ett begränsat antal platser där boendet ligger i rätt prisklass. Det är inte rimligt att förelså att de ska bosätta sig i en svindyr lägenhet i sjökvarteren när de fortfarande lever på de bidrag som staten ger. Först måste de få igång sina nya liv med studier eller arbete, något som i stort sett alla nyanlända vill.
Kanske måste vi begränsa antalet vi tar emot för att undvika problemet med segregering, även om det bär mig emot att ens tänka på det, jag tror ju faktiskt att Vadstena klarar av att ta emot ännu fler nya människor oavsett härkomst. Men vi måste alla hjälpa till för att ge dem som kommer en så bra start som möjligt. Det sämsta vi då kan göra är att upprepa alla misstag andra har gjort. Ett förslag jag har hört "från gatan" är att införa någon sorts faddersystem. Det är en bra tanke som jag hoppas våra duktiga tjänstemän ger en tankestund åt.
Vi har fått ett gott betyg av de vi har tagit emot tidigare, en del som flyttat vidare härifrån för att de fått jobb har varit riktigt ledsna över att lämna vår fina kommun. Vadstena är en attraktiv ort att bo i, det vill vi att det ska vara i framtiden med. Så låt oss hjälpas åt att lösa de hinder på vägen som ändå finns. För vår allas framtid - oavsett var vi är ifrån.
2009-11-23
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar