Tills kommunen skiljer oss åt...

Senaste dagarna har debatten om parboende-garanti blossat upp ordentligt vilket jag välkomnar. För mig är det en självklarhet att ett par ska kunna få bo ihop resten av livet även om ena partnern är så dålig att han eller hon behöver särskild vård.

Min farfar är senildement och för två-tre år sedan blev situationen ohållbar och han fick ganska snabbt plats på ett äldreboende. Farmor blev då helt plötsligt ensam och frågan är om det ska behöva bli så. Hon är hos farfar i stort sett varje dag och det är jobbigt att behöva åka därifrån. I höstas firade de 60-årig bröllopsdag, vi trängde ihop oss i farfars lilla rum då det är svårt att få upp honom för trapporna till lägenheten de bodde i tillsammans för inte så längesedan.

Idealet hade varit att erbjuda farmor o farfar ett boende där det finns särskild omvårdnad men ändå plats för farmor att ha gubben hos sig den tiden som är kvar. Jag tycker inte det är så mycket att begära faktiskt.

Fullmäktige i Vadstena beslutade för någon månad sedan att det ska byggas äldreboenden i Vadstena. Tyvärr har fokus hamnat på VAR det ska byggas snarare än VAD som ska byggas. Jag hoppas innerligt och vi inom Folkpartiet ska göra allt vi kan för att parboende ska bli en verklighet även i vår kommun. Kommunen ska inte skilja äkta makar åt, oavsett vårdbehov. Det är medmänsklighet och respekt för människors kärlek som ska gå i första rummet inom vården av våra äldre, inte kommunens ekonomi.

Se även Östnytts inslag om paret Kojefors i Eskilstuna:

http://