Tiden är ute och klockan har börjat ticka

Idag är det sista dagen för järnvägsföreningen i Vadstena. En epok går i graven och mina tankar går till alla de som har kämpat för att bevara järnvägen till framtiden. Det är ett otacksamt slit ni har gjort, men jag hoppas ni inte ger upp utan fortsätter kampen om att få komma tillbaka. Själva järnvägsspåren verkar ha fått en frist, men utan någon som använder dem är risken att de förfaller till de når ett sådant skick att de inte kan räddas.

TommyP och hans gelikar kanske tror att de har klarat av vad de har kämpat så länge för. Men jag hoppas innerligen att det är en seger som kommer tillbaka och biter dem i baken i nästa val. Om något så tror jag att den här kampen har fått upp ögonen på Vadstenaborna, det är många som kanske inte har brytt sig så mycket om järnvägen förr men har reagerat på vilka vansinniga idéer politikerna i majoriteten har.

De som mest bör se över vad de har ställt till med är Moderaterna. Detta samarbete med Sossarna, att skänka makten till motståndarpartiet nummer ett, särskilt efter ett år som detta när stolligheterna har avlöst varandra, kommer få konsekvenser. Det är flera moderata väljare jag har pratat med som har tröttnat, eller rättare sagt är förbannade. En röst på moderaterna blev en röst på sossarna och det var det sista de ville när de gick till valurnan sist.